Vabbandet fortsätter...

Igår fick jag gå till jobbet! Wihoo!

Inte för att barnen är friska eller så alltså, utan endast för att Anders var hemma. Nu är nämligen ALLA barn sjuka!
Säga vad man vill, men det är ju iallafall lite tidseffektivt när alla är sjuka samtidigt :-)

Tråkigt för er Anna M att ni också varit mkt sjuka, men samtidigt lite skönt att veta att man inte är ensam i vabbträsket!

Tack Anna L för din förståelse för mitt frossbehov ;-)
Snart blir det bättre och WW:andet fortsätter. Det går faktiskt riktigt bra.

----------------

Idag mår de dock bättre allihop, Alexander blev ju sjuk igår och verkar redan ha piggat på sig. Tobias som var feberfri i förgår hade feber igen igår, men verkar ok idag. och så Emil då, denna lilla gosse som alltid varit så frisk och som detta år varit så himla sjuk, han hostar som jag vet inte vad, men feber verkar ändå ha gett vika.*håller tummarna*

Som det ser ut nu så blir det nog trots allt kalas till helgen...men vi får se... vågar inte hoppas för mycket.

--------------------------

Deppigt

Känner mig så trött och deppig på hela eländet så jag orkar inte ens skriva om skiten. Jag vet att varje februari är på det här sättet, men i år har liksom sjukdagarna tagit överdrivna proportioner. Vi vabbar fan konstant! Och nu är det dags igen. Tobias blev sjuk igår... ganska ok att vabba en 8-åring, lungt och skönt liksom,och så kan vi såklart inte ha det, så då var Emil tvungen att bli sjuk IGEN, vilken gång i ordningen har jag banne mig ingen koll på längre.

Nä, nu ska jag trycka lite choklad och chips och viktväktandet kan DRA ÅT HELVETE!

Magsjuk Alexander....vi andra...

...inser att även vi är körda!

Imorgon skulle barnen åka till mormor och morfar. Vi skulle fixa en massa grejer hemma, gå ut och käka middag. Istället väntar en helg med spytorkande och spyende.
Jag svalde just en handfull vitpepparkorn och sänder nu mina tankar till högre makter...

Men man ska försöka vända på det negativa och se det postitiva även där, således: Jag är glad att det är den här helgen och inte nästa när det är julafton, samt att kanske ett par kilo rinner av...

Living hell del 3 (sista delen, hoppas jag)

Jodå, mkt riktigt. Lagom till att de andra började pigga på sig så blev såklart jag sjuk. Jag höll mig på fötter till ca 11, då Anders fick ta över. Jag bäddade ned mig på hotelrummet och mådde illa, frossade och sov mig igenom resten av dagen.

Vid 19-tiden på kvällen mådde även jag lite bättre och vi tog en liten kort promenad hela familjen på kajen i Västervik. Sen gick vi till hotellet och sov.

Nästa dag mådde alla bra! Vi åt hotellfrukost, checkade ut, åkte till campingen och kollade att tältet stod kvar. Vi hade en trevlig dag, badade och hade det skönt vid tältet i solen. Blåste upp alla madrasser och bäddade igen, eftersom vi redan hunnit packa dem. Så gick vi och åt middag ute för att fira att vi var friska....

... ca 30 minuter efter avslutad middag så började det igen för två av oss...fast i andra änden om man säger så...
Vi beslutade raskt att om det inte gav med sig per omgående så var hemresan ett faktum dagen efter...

Dagen efter vaknar vi och allt är frid och fröjd...konstaterar att det inte är magsjukan som taget ett varv nummer två utan snarare ovana och känsliga magar det handlar om. Vi har nu hunnit komma till torsdag (vi åkte ned söndag och blev sjuka på måndagsmorgonen...)
vi bestämmer oss för att nu får det vara nog! Vi fattar beslut om att åka hem på kvällen. Sagt och gjort: Anders går ut och går med Emil som får sova, medans jag och grabbarna går till luftkuddeladet och hoppar järnet i en timme, för att sedan fortsätta till minigolfbanan och kör ett race där... Tillbaka till tältet och äta lunch (går bra), och så vidare till badet, med vattenruschbanor som jag och de stora barnen åker.. Helkul!

När orken tagit slut så går vi och packar ihop tält m.m. Kl är dags för middag och vi bestämmer oss för att äta en sista middag ute innan vi åker hem. Hela dagen har varit bra, vi har ätit både frukost och lunch utan problem.

Utan att nämna detaljer, så funkar det inte....toaletten besöks 10 minuter efter avslutad middag. Trots allt blev det en ganska lugn hemresa, ett akutstopp i söderköping när Alexander helt plötsligt fick sådant magknip att han bara satt och vrålade i bilen...

Behöver jag säga att vi inte kommer tälta nästa år...

Living hell del 2

Alexander hade sinnesnärvaro nog att ta sig ut ur tältet och kräkas i en hink som vi hade med oss avsett för andra nattliga äventyr.
Klockan var 06.00 det var så fuktigt av nattens kondens att det regnade invändigt i tältet. Emil vaknade såklart när jag for upp med Alexander och samtidigt vrålade till Anders att vakna.

Cirkusen var med andra ord i full blom!

Jaha, hade Emil iaf smittat Alexander, eller var det ngt annat? Om Emil hade smittat så borde det ju inte vara så långdraget, eftersom Emil blev bra på bara några timmar?! Vi kände att vinog iaf skulle hem... Kul!

Alexander fick ligga på en luftmadrass i förtältet.

(Nä, jag tror jag gör en lång historia lite kortare istället....)

---

Alexander slutade inte kräkas...han mådde verkligen inte bra. Vi ville såklart inte åka hem. (och ja, nä vi var sååå naiva att vi inte trodde/hoppades att ingen annan skulle bli sjuk...) Då kom barnens mormor på att vi kunde ta in på hotell i västervik och liksom rida ut stormen.
Sagt och gjort, checkade in här

Nu var ju turen uppenbarligen inte på våran sida, så när Anders, Tobias och Emil var och handlade så började även Anders och Tobias må dåligt.
Väl på hotellet så blev det kräkfest på Anders och Tobias rum.
På mitt, Alexanders och Emils rum var det lite lugnare. Alexander hade typ 40 grader i temp och var rätt så loj. Blev en lugn och stillsam natt för oss tre.

Ny dag, nytt hopp....eller inte. Anders och Tobias mådde som man mår efter sviterna av en kräknatt.

Jag? jo, jag hade precis börjat må lite illa...

Living hell...

Ja, det som skulle vara en andra trevlig resa till västervik blev allt annat.

Kvällen innan vi ska åka så kräks Emil några gånger, sover sedan lungt hela natten och vaknar pigg, glad och go. Vi hade redan på kvällen bestämt oss för att inte åka, för vem åker och tältar med magsjuk unge?
Jag tog lång sovmorgon...

Eftersom Emil kräktes första natten förra tältvändan och så var det inget mer med det, ingen annan blev sjuk och han var pigg dagen efter, så trodde vi ju såklart att detta var av samma kaliber...Ack, så fel vi hade...

...och så beslutade vi oss för att ändå åka. Alla var ju friska, pigga och krya.
Vi kom iväg sent. Hade en trevlig bilresa ner. Upp med tält, handlade mat och käkade. Barnen lekte och bråkade, bråkade och lekte.
Till slut var det läggdags, allt var frid och fröjd. Jag vaknar flera gånger på natten och reagerar över att Alexander sover så oroligt och ligger och mantrar för mig själv: snälla var inte kissnödig, var inte kissnödig... då själva tanken på att väcka Emil för att gå upp med Alexander och kissa gjorde mig alldeles matt...
om ändå...

Helt plötsligt sätter sig Alexander käpprätt upp och skriker: - Jag måste kräkas!

forts följer...

Västervik

I lördags så kom vi då iväg...till Västervik. Det stod tältning på schemat. Resan ner gick över förväntan. Farmor och Sture åkte ned samtdigt och vi strålande samman på vägen för lite lunch tillsammans :-D
Vädret och humöret på samtliga närvarande var bra, tält restes, mat handlades och åts, barnen lekte och vi hade det BRA! Emil somnade i vagnen runt 21 och som bra där. Vid 23 gick vi och la oss alla tillsammans. Vid 01.30 kom våra tältgrannar hem, 4 grabbar på suparresa...Emil vaknar och är mkt orolig...till slut kräks han...över sig själv, över mig över sovsäcken! Nice...

Jag kan såhär efteråt inte komma på N-Å-G-O-N-T-I-N-G som kan bara värre i tält än att ha en unge som spyr på natten!

Upp och sanera barn och mig själv. Vi gick till toaletterna, Emil kräks 2 gånger till sedan lägger jag honom i vagen och börjar gå runt campingen. Jag gick i en timme, tills Emil somnat och jag själv inte orkade längre, då satte jag mig på en stol utanför tältet med Emil sovandes i vagnen. Ta in honom i tältet vågade jag inte. Där satt vi en timme innan jag VERKLIGEN inte orkade längre. Då var kl 03.30. Då körde jag in vagnen med Emil i förtältet, själv la jag mig. Vi vaknade 06.30 och allt var som vanligt! Förutom att jag var MYCKET trött!



Emil mår bättre och äter jordgubbar

Bättre idag

Idag känns så livet bättre. Inte längre fosterställning på golvet och en önskan om att dagen ska ta slut någon gång. Avnjuter till och med en kopp kaffe :-D

Emil som gått från att vara ganska omobil, han utvecklas nu i en rasande takt. Helt plötsligt reser han sig mot allt. Vill stå hela tiden och han har en enastående balans. Han kan stå själv i alla fall 5-10 sekunder nu och det är lång tid...några gånger har han till och med hunnit ta 1-3 steg innan han faller som en fura...med spikraka ben...antingen framåt eller bakåt :-D

Nästa roliga grej är att när han vill något så säger han: Mamamaaaa, om han inte får respons då så ökar han tonläget lite och låter lite mer uppfodrande: MAMAMAMAAAAAA, om han ändå inte får respons så börjar han gny :-) som en liten hundvalp låter han. Underbart söt och vem kan motstå det? :-D

Annars är vi inne på 5:e sjukdagen för Alexander. Förvisso än så länge feberfri idag, men så har det varit de andra dagarna med...febern stiger sedan under dagen. Får se om det kanske vänder idag. Vore skönt att komma ut en sväng. Börjar känna mig lite instängd.

Idag..

...har det inte varit någon toppendag, direkt.
Alexander är fortfarande sjuk och hemma och dessutom så vaknade jag med magont idag. Riktigt ont i magen. Inget illamående eller sådant trams utan bara ont. Skit spännande! Har spenderat merparten av dagen i fosterställning på golvet bredvid Emil...Vad fan gör man?!

Nu sover lillskiten och snart ska stora grabbarna i säng sedan blir det soffläge resten av kvällen!