Ja, det som skulle vara en andra trevlig resa till västervik blev allt annat.
Kvällen innan vi ska åka så kräks Emil några gånger, sover sedan lungt hela natten och vaknar pigg, glad och go. Vi hade redan på kvällen bestämt oss för att inte åka, för vem åker och tältar med magsjuk unge?
Jag tog lång sovmorgon...
Eftersom Emil kräktes första natten förra tältvändan och så var det inget mer med det, ingen annan blev sjuk och han var pigg dagen efter, så trodde vi ju såklart att detta var av samma kaliber...Ack, så fel vi hade...
...och så beslutade vi oss för att ändå åka. Alla var ju friska, pigga och krya.
Vi kom iväg sent. Hade en trevlig bilresa ner. Upp med tält, handlade mat och käkade. Barnen lekte och bråkade, bråkade och lekte.
Till slut var det läggdags, allt var frid och fröjd. Jag vaknar flera gånger på natten och reagerar över att Alexander sover så oroligt och ligger och mantrar för mig själv: snälla var inte kissnödig, var inte kissnödig... då själva tanken på att väcka Emil för att gå upp med Alexander och kissa gjorde mig alldeles matt...
om ändå...
Helt plötsligt sätter sig Alexander käpprätt upp och skriker: - Jag måste kräkas!
forts följer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar