Åbokryssning

Ibland undrar man ...

Igårkväll när jag gick och la mig så vaknade Emil och han visade tydliga tecken på att ha ont i magen, det körde och pruttade och jag insåg att han inte skött magen under dagen. Efter ett tag så insåg jag att det troligen inte skulle bli ngn sömn utan att han fick hjälp, så upp och gav honom ett microlax, som förvisso inte gav så mkt utdelning. Dock så lugnande han ned sig och vi somnade till slut.

Imorse gick vi upp som vanligt, käkade välling som vanligt, bajsade som vanligt...eeeehhhh inte som vanligt. Emil bajsade nämligen svart. KOLSVART!
Funderade lite över det, gogglade lite...tänkte: Jag avvaktar. Under dagen så har det varit som vanligt. Åt förvisso knappt lunch, men i övrigt bra. Är glad, äter och dricker, leker m.m Har ej ont i magen. Allt frid och fröjd med andra ord. Så bajsar han och ja, mkt riktigt. Svart igen... känns inte helt 100.

Allmäntillståndet är dock super så jag tänker att jag avvaktar lite till...men det finns alltid en gnagande känsla...
VAD är det jag missar?
(Med tanke på Alexanders blodiga avföringar vid 11 mån som visade sig vara invagination, vilket vi först inte alls fattade, så är man inte så stöddig alla gånger)

Jag drar på det ett bra tag, tänker att jag blir iaf alltid irriterad när jag ringer vårdguiden. Linda kan bättre själv... ;-)
Men till slut så ringer jag iaf:
Får först prata med syster 1: hon anser att det är bra att han mår bra, men när man är så liten och har upprepade svarta avföringar så ska det kollas upp och alternativet är akuten, ALB där det finns kirurg. Jag tvekar, säger att jag egentligen inte är orolig, vill bara ha en second opinion, är det ngt jag missar?
När hon hör min tvekan så vill hon att jag ska prata med ytterligare en sjuksköterska, ok?!
När syster 2 svarar så tar samtalet en helt annan vändning. Denna människa börjar med högläsning från vad syster 1 har dokumenterat:

"14 månader, förstoppad, ont i magen i natt, fått microlax, äter och dricker, pigg och glad. Ja, det är inget fel på honom. Det är bara att avvakta"

Detta säger hon alltså i ett andetag, jag får inte en syl i vädret. ööhhh...jaha, får jag ur mig då samtalet så kolosalt ändrade inrikting. Hon fortsätter: Barn kan ha varierande färg på sin avföring, det kan vara gult, brunt, grönt, svart...och så börjar hon med högläsning från deras "metodbok"...
Till slut får jag ur mig att stämmer det där verkligen in på lite större barn, han är ändå 14 månader.
Jaaadå! (det gjorde det minnsan)
Förrsten hur gammal sa du att han var?
14 månder svarar jag och det är ungefär HÄR som jag börjar tappa humöret!

Hon fortsätter: vi ska se här vad de säger mer...
säger vem? undrar jag
(jag hör att hon blir lite osäker och börjar svamla lite, men hon t-ä-n-k-e-r inte släppa sin hånfulla attityd)
Ja, alltså de som har skrivit våra metodböcker, de råd som vi har att ge ut...jag vet inte exakt VAD de heter.
Nä...nu var det kanske inte precis det jag menade heller.
Ja, du får ta dig till bvc imorgon.
Ja, fast det känns kanske inte så nödvändigt, för jag jobbar på bvc.
Jaha, jaha....ja vart ska vi skicka dig då om du inte vill gå till bvc....(dryg som fan är hon!)(varför ska hon skicka mig ngnstans om nu allt är så djävla normalt)

JAg frågar igen, så du menar alltså att det är fullt normalt för en 14-mån att ha upprepad svart avföring. Varpå hon såklart upprepar det hon redan har sagt, lite irriterad förklarar hon för mig att: jag läste ju precis det högt för dig.
Jo, jag hörde det...
Ja, avföringens färg kan förändras om man tex äter järn.
Ja, jag VET det men nu äter ju INTE han järn!
Ja, järn eller blodpudding bla bla bla
Ja, jag VET det med, men nu är det ju ändå så att han INTE har ätit något av dessa saker.
Ja, det är fortfarande inte fara. Det är bara att avvakta.

Och då undrar jag i mitt stilla sinne: HUR FAN KAN HON VETA DET!

Hon avslutar raskt med att: det är bara att avvakta, så ska du se att avföringen ändrar färg tills imorgon..
(jag är mållös...och tänker att om jag kan ta ditt namn så ska jag höra av mig till dig personligen om allt inte är som det ska...)
...och gör den inte det så får du höra av dig igen ...

Jag tackar för hjälpen och lägger på.

Nu är det ju så tack och lov att jag ÄR INTE orolig. Jag blev bara så sjukt paff över att det skiljde så otroligt från vad syster 1 till vad syster 2 sa. Egentligen är jag mer inne på systers 2 linje: att det är ingen fara. Allmäntillsåndet är bra. Men att avföringen ändrar färg hos barn. Absolut. På små barn. Inte barn som äter vanligt kost. Dessutsom att så hårdnackat vidhålla att det är normalt och att det kan bli så av viss kost, men totalt ignorera det faktum att han inte ÄTIT sådant kost. Det är djävligt oproffsionellt. Det som irriterar mig mest är att jag inte fann mig under samtalet utan bara totalt lät mig bli helt överkörd som en hipsig morsa. Det ligger nämligen inte riktigt för mig....

Nenning

Ma, Maaa, Ma är det första Emil säger på morgonen när vi klivit upp. Det betyder: Mat!
Nenning, nenning...säger han och ser överlycklig ut när man blandar till frukostvällingen.

Imorse ropade jag på Anders, direkt hör man Emil: Annneee, annnneee

Städdag

Idag tog vi paus i hus snickrandet och storstädade istället. Trist, men välbehövligt. Passade bra en regnign dag som denna.

Annars går det bra, Anders och farfar Kalle bytte fönster i Emils och Tobias rum igår, under tiden tog jag barnen och åkte till Kaananbadet. Bra arbetsfördelning om du frågar mig!
Imorgon blir det bygga ställning och byta panelen på övervåningen.
Sen är det inte så mkt kvar.

Emil har (tyvärr) lärt sig klättra upp i soffan. Det hade ju inte gjort så mkt om han bara hade vett att sitta ned, men det har han inte... han far som ett yrväder i soffan, står bordet nära så passar han på att klättra upp och sätta sig en sväng på det med...

Pga detta (och diverse annat hyss han hittar på) så får Emil en del tillsägelser och ordet: NEJ, hörs en del här omkring och herre min gud, vilka reaktioner.
Först ser han jättetrumpen ut och man ser att han I.N.T.E är nöjd. Så testar han en gång till, får ett nej till och då brakar det lös,
SOM den ungen kan skrika!!

Favorit i repris

Här är Emil ca 5 månader:

Lådbilslandet

Hemma

Så...i går kom vi hem. Alla är lite lätt depriemrade över det. Men det blir nog bra, inte kul att bo i tält när det regnar. Ngn dag går ju bra men sen är det inte kul längre.
Så vi ändrar på planerna och Anders får snickra på huset veckan som kommer istället för i augusti som planen var...så hoppas vi på bättre väder de två första veckorna i augusti istället (skickar en delgivningsblankett till vädermakterna...) så får vi ta en tälttrip till...

Vårt tajkonläger

Igår kom mormor och morfar ner, så nu har vi ett litet camp här:

Efter mardrömsnatten så blev semestern bättre. Vi har badat, hoppat i studsborgar. Ätit middag med farmor och Sture och i går så kom som sagt mormor och morfar ner.

Dock är det tyvärr så att vädrets makter inte rikigt är på våran sida och det ska börja regna och det ska det göra i 4-5 dagar så vi har bestämt oss för att åka hem...

Västervik

I lördags så kom vi då iväg...till Västervik. Det stod tältning på schemat. Resan ner gick över förväntan. Farmor och Sture åkte ned samtdigt och vi strålande samman på vägen för lite lunch tillsammans :-D
Vädret och humöret på samtliga närvarande var bra, tält restes, mat handlades och åts, barnen lekte och vi hade det BRA! Emil somnade i vagnen runt 21 och som bra där. Vid 23 gick vi och la oss alla tillsammans. Vid 01.30 kom våra tältgrannar hem, 4 grabbar på suparresa...Emil vaknar och är mkt orolig...till slut kräks han...över sig själv, över mig över sovsäcken! Nice...

Jag kan såhär efteråt inte komma på N-Å-G-O-N-T-I-N-G som kan bara värre i tält än att ha en unge som spyr på natten!

Upp och sanera barn och mig själv. Vi gick till toaletterna, Emil kräks 2 gånger till sedan lägger jag honom i vagen och börjar gå runt campingen. Jag gick i en timme, tills Emil somnat och jag själv inte orkade längre, då satte jag mig på en stol utanför tältet med Emil sovandes i vagnen. Ta in honom i tältet vågade jag inte. Där satt vi en timme innan jag VERKLIGEN inte orkade längre. Då var kl 03.30. Då körde jag in vagnen med Emil i förtältet, själv la jag mig. Vi vaknade 06.30 och allt var som vanligt! Förutom att jag var MYCKET trött!



Emil mår bättre och äter jordgubbar

Tid..

tycker att jag som går hemma skulle ha massor med tid att hinna fixa saker, men det visar sig att så är det inte riktigt. Försök själv att få ngt vettigt gjort med 3 barn som alla ska ha sitt. När lillfis sover så är det ett sjå att få de andra två att vara så pass lugna så att Emil faktiskt KAN sova. Lättare sagt än gjort.

Förutom det rent dagliga som man knappt hinner med...men som ändå måste prioriteras, så skulle jag vilja uppdatera www.glimmis.net. Har tre födeseldagar att uppdatera där m.m. Jag skulle vilja fortsätta på min fotobok: När fyra blev fem del 2. Men det är helt omöjligt det hinns bara inte med... Eftersom barnen går och lägger sig vid 20-20.30 numera så hinner man inte med så värst mkt på kvällarna heller.
Jag ska inte klaga egentligen, men inte bland blir man bara SÅ frustrerad.

Igår fick Alexander ont i huvudet och feber på em/kvällen. Lagom till middagen så kräktes han i soffan (Nice...), sen gick han och åt med god aptit...(?!) När han hade sovit några timmar så kräktes han en gång till för att sedan sova hela natten och vara pigg och kry när han vaknade. Skumt! Troligen kräktes han för att febern drog iväg, det är iaf den enda rimliga förklaringen jag kan komma på.

3 dagar kvar nu som Anders jobbar, sedan är det semester och tältning på schemat. Ser dock inte ut som vädret har blivit delgivet om våra semesterplaner.

Var ska jag sova då...?

Hett...

...det är hett som i helvetet. Skit, vad det är varmt. Det är så kvavt och kvalmigt och det där åskvädret som utlovats lyser med sin frånvaro. Härligt dock att alla tycker att det skönt att åka och bada :-D

Ska bli bättre på att uppdatera med bilder då datorn just gått sönder och tagit med sig april, maj och junikorten 2011 i tomma intet! Kul,verkligen!