fredag, december 30, 2011
söndag, december 25, 2011
tisdag, december 20, 2011
fredag, december 16, 2011
Magsjuk Alexander....vi andra...
...inser att även vi är körda!
Imorgon skulle barnen åka till mormor och morfar. Vi skulle fixa en massa grejer hemma, gå ut och käka middag. Istället väntar en helg med spytorkande och spyende.
Jag svalde just en handfull vitpepparkorn och sänder nu mina tankar till högre makter...
Men man ska försöka vända på det negativa och se det postitiva även där, således: Jag är glad att det är den här helgen och inte nästa när det är julafton, samt att kanske ett par kilo rinner av...
Imorgon skulle barnen åka till mormor och morfar. Vi skulle fixa en massa grejer hemma, gå ut och käka middag. Istället väntar en helg med spytorkande och spyende.
Jag svalde just en handfull vitpepparkorn och sänder nu mina tankar till högre makter...
Men man ska försöka vända på det negativa och se det postitiva även där, således: Jag är glad att det är den här helgen och inte nästa när det är julafton, samt att kanske ett par kilo rinner av...
tisdag, november 15, 2011
torsdag, november 10, 2011
Emil hjälper till..
Är lite halvdålig kvalité på denna film...men det spelar ingen roll för den är helt underbar :-D
Inspelad för ca 1,5 månad sedan. Ungefär 16 månader gammal är Emil.
Inspelad för ca 1,5 månad sedan. Ungefär 16 månader gammal är Emil.
Seperationsångest
Emil vinkar hejdå till allt och då menar jag verkligen A-L-L-T!
Senaste grejen är när han äter, han tar en tugga och så vinkar han mot munnen: hejdå maten!
Kommer han få gå i terapi för seperationsångest eller vad tror ni?! ;-)
Senaste grejen är när han äter, han tar en tugga och så vinkar han mot munnen: hejdå maten!
Kommer han få gå i terapi för seperationsångest eller vad tror ni?! ;-)
lördag, oktober 29, 2011
Fisketur med otippat (eller?) slut....
Idag tog vi och barnen fiskespöna i högsta hugg och åkte och fiskade lite på eftermiddagen... Den stackars lilla fisk vi fick kastade vi dock i igen.
På sluttampen så skulle Tobias hälla ut vattnet i hinken, detta skulle tydligen promp hällas ut i mälaren och inte på backen där han stod.
Jag stod med ett metspö och krok i ena handen och vagnen med Emil i, i andra handen på klipphällarna.
- Anders, hinken är i vattnet!
1½ sekund senare:
- ANDERS!!!!! TOBIAS ÄR I VATTNET!!!!
Tobias låg med vatten upp till midjan och skrek hjälp som en stucken gris. Paniken genomsyrade både blicken och rösten. Anders var snabbt framme och fiskade upp våran lilla vinterbadare. Dyngsur och rätt så chokad, satt han och skrattade när jag började klä av både honom och mig för att få på honom lite torra kläder.
Snacka om att jag var glad att jag hade långkallingar på mig.
Till slut hade han: mina långkallingar och min tröja, min väst och sin jacka över västen och till slut Anders strumpor...(Jag tror jag frös mer än honom till slut)
På sluttampen så skulle Tobias hälla ut vattnet i hinken, detta skulle tydligen promp hällas ut i mälaren och inte på backen där han stod.
Jag stod med ett metspö och krok i ena handen och vagnen med Emil i, i andra handen på klipphällarna.
- Anders, hinken är i vattnet!
1½ sekund senare:
- ANDERS!!!!! TOBIAS ÄR I VATTNET!!!!
Tobias låg med vatten upp till midjan och skrek hjälp som en stucken gris. Paniken genomsyrade både blicken och rösten. Anders var snabbt framme och fiskade upp våran lilla vinterbadare. Dyngsur och rätt så chokad, satt han och skrattade när jag började klä av både honom och mig för att få på honom lite torra kläder.
Snacka om att jag var glad att jag hade långkallingar på mig.
Till slut hade han: mina långkallingar och min tröja, min väst och sin jacka över västen och till slut Anders strumpor...(Jag tror jag frös mer än honom till slut)
torsdag, oktober 27, 2011
Godnatt dammsugaren!
Emil har en kärlek: dammsugaren!
Inget slår dammsugaren, det är bästa leksaken all time high!
Ikväll så skulle jag till slut ställa in den i skåpet, men åh, så svårt det var att slita sig...
Till slut fick jag säga att den skulle gå och sova och att vi skulle säga godnatt till den...då hjälpte han mig till sist att ställa undan den. Klappade en lååång stund på den och sedan vinkade han godnatt till den samtidigt som vi stängde dörren om den...
Inget slår dammsugaren, det är bästa leksaken all time high!
Ikväll så skulle jag till slut ställa in den i skåpet, men åh, så svårt det var att slita sig...
Till slut fick jag säga att den skulle gå och sova och att vi skulle säga godnatt till den...då hjälpte han mig till sist att ställa undan den. Klappade en lååång stund på den och sedan vinkade han godnatt till den samtidigt som vi stängde dörren om den...
torsdag, oktober 13, 2011
lördag, oktober 08, 2011
söndag, oktober 02, 2011
fredag, september 30, 2011
onsdag, september 28, 2011
söndag, september 25, 2011
onsdag, september 21, 2011
God morgon
På vägen till jobbet idag så fick jag syn på denna regnbåge:
Annars då?
Jag har nästan glömt att jag har en blogg. Skulle lägga upp en film på min underbara 16-månaders hemma, men då har telefonen valt att slarva bort filmen, får se om det går att lösa. Tappade orken bara en aning..
I fredags var jag och Erika ute och käkade middag och uppdaterade varandra på våra liv...
I söndags var det simskola för Tobias och Alexander.
I måndags var jag och mamma och käkade middag och gick på bio: Bridesmaides. :-D
I går jobbade jag..(ja, jag jobbade i måndags med..)
I dag jobbar jag...
I morgon jobbar jag...
och på fredag....
Taaadaaaa....
såååå...
jobbar jag.
På fredag kommer barnens farmor med tillhörande Stålfarfar och äter middag.
Tobias smiter iväg på sitt första disco i skolan...(med sin mamma i släptåg...iaf en liten stund...)
Jag kan inte bestämma mig för om jag ska göra:
1. Ananaspaj eller
2. Key lime paj till efterrätt...
På Lördag kommer mormor och tar hand om barnen och jag och maken ska gå på "Riktiga män" på maximteatern. Innan ska vi gå ut och käka middag. *Ser fram emot*
På söndag är det simskola... sen är det måndag och då....
ja just det: jobbar jag!
Around, around we go....
Annars då?
Jag har nästan glömt att jag har en blogg. Skulle lägga upp en film på min underbara 16-månaders hemma, men då har telefonen valt att slarva bort filmen, får se om det går att lösa. Tappade orken bara en aning..
I fredags var jag och Erika ute och käkade middag och uppdaterade varandra på våra liv...
I söndags var det simskola för Tobias och Alexander.
I måndags var jag och mamma och käkade middag och gick på bio: Bridesmaides. :-D
I går jobbade jag..(ja, jag jobbade i måndags med..)
I dag jobbar jag...
I morgon jobbar jag...
och på fredag....
Taaadaaaa....
såååå...
jobbar jag.
På fredag kommer barnens farmor med tillhörande Stålfarfar och äter middag.
Tobias smiter iväg på sitt första disco i skolan...(med sin mamma i släptåg...iaf en liten stund...)
Jag kan inte bestämma mig för om jag ska göra:
1. Ananaspaj eller
2. Key lime paj till efterrätt...
På Lördag kommer mormor och tar hand om barnen och jag och maken ska gå på "Riktiga män" på maximteatern. Innan ska vi gå ut och käka middag. *Ser fram emot*
På söndag är det simskola... sen är det måndag och då....
ja just det: jobbar jag!
Around, around we go....
torsdag, september 15, 2011
lördag, september 03, 2011
På väg...
söndag, augusti 14, 2011
fredag, augusti 12, 2011
söndag, augusti 07, 2011
Living hell del 3 (sista delen, hoppas jag)
Jodå, mkt riktigt. Lagom till att de andra började pigga på sig så blev såklart jag sjuk. Jag höll mig på fötter till ca 11, då Anders fick ta över. Jag bäddade ned mig på hotelrummet och mådde illa, frossade och sov mig igenom resten av dagen.
Vid 19-tiden på kvällen mådde även jag lite bättre och vi tog en liten kort promenad hela familjen på kajen i Västervik. Sen gick vi till hotellet och sov.
Nästa dag mådde alla bra! Vi åt hotellfrukost, checkade ut, åkte till campingen och kollade att tältet stod kvar. Vi hade en trevlig dag, badade och hade det skönt vid tältet i solen. Blåste upp alla madrasser och bäddade igen, eftersom vi redan hunnit packa dem. Så gick vi och åt middag ute för att fira att vi var friska....
... ca 30 minuter efter avslutad middag så började det igen för två av oss...fast i andra änden om man säger så...
Vi beslutade raskt att om det inte gav med sig per omgående så var hemresan ett faktum dagen efter...
Dagen efter vaknar vi och allt är frid och fröjd...konstaterar att det inte är magsjukan som taget ett varv nummer två utan snarare ovana och känsliga magar det handlar om. Vi har nu hunnit komma till torsdag (vi åkte ned söndag och blev sjuka på måndagsmorgonen...)
vi bestämmer oss för att nu får det vara nog! Vi fattar beslut om att åka hem på kvällen. Sagt och gjort: Anders går ut och går med Emil som får sova, medans jag och grabbarna går till luftkuddeladet och hoppar järnet i en timme, för att sedan fortsätta till minigolfbanan och kör ett race där... Tillbaka till tältet och äta lunch (går bra), och så vidare till badet, med vattenruschbanor som jag och de stora barnen åker.. Helkul!
När orken tagit slut så går vi och packar ihop tält m.m. Kl är dags för middag och vi bestämmer oss för att äta en sista middag ute innan vi åker hem. Hela dagen har varit bra, vi har ätit både frukost och lunch utan problem.
Utan att nämna detaljer, så funkar det inte....toaletten besöks 10 minuter efter avslutad middag. Trots allt blev det en ganska lugn hemresa, ett akutstopp i söderköping när Alexander helt plötsligt fick sådant magknip att han bara satt och vrålade i bilen...
Behöver jag säga att vi inte kommer tälta nästa år...
Vid 19-tiden på kvällen mådde även jag lite bättre och vi tog en liten kort promenad hela familjen på kajen i Västervik. Sen gick vi till hotellet och sov.
Nästa dag mådde alla bra! Vi åt hotellfrukost, checkade ut, åkte till campingen och kollade att tältet stod kvar. Vi hade en trevlig dag, badade och hade det skönt vid tältet i solen. Blåste upp alla madrasser och bäddade igen, eftersom vi redan hunnit packa dem. Så gick vi och åt middag ute för att fira att vi var friska....
... ca 30 minuter efter avslutad middag så började det igen för två av oss...fast i andra änden om man säger så...
Vi beslutade raskt att om det inte gav med sig per omgående så var hemresan ett faktum dagen efter...
Dagen efter vaknar vi och allt är frid och fröjd...konstaterar att det inte är magsjukan som taget ett varv nummer två utan snarare ovana och känsliga magar det handlar om. Vi har nu hunnit komma till torsdag (vi åkte ned söndag och blev sjuka på måndagsmorgonen...)
vi bestämmer oss för att nu får det vara nog! Vi fattar beslut om att åka hem på kvällen. Sagt och gjort: Anders går ut och går med Emil som får sova, medans jag och grabbarna går till luftkuddeladet och hoppar järnet i en timme, för att sedan fortsätta till minigolfbanan och kör ett race där... Tillbaka till tältet och äta lunch (går bra), och så vidare till badet, med vattenruschbanor som jag och de stora barnen åker.. Helkul!
När orken tagit slut så går vi och packar ihop tält m.m. Kl är dags för middag och vi bestämmer oss för att äta en sista middag ute innan vi åker hem. Hela dagen har varit bra, vi har ätit både frukost och lunch utan problem.
Utan att nämna detaljer, så funkar det inte....toaletten besöks 10 minuter efter avslutad middag. Trots allt blev det en ganska lugn hemresa, ett akutstopp i söderköping när Alexander helt plötsligt fick sådant magknip att han bara satt och vrålade i bilen...
Behöver jag säga att vi inte kommer tälta nästa år...
lördag, augusti 06, 2011
Living hell del 2
Alexander hade sinnesnärvaro nog att ta sig ut ur tältet och kräkas i en hink som vi hade med oss avsett för andra nattliga äventyr.
Klockan var 06.00 det var så fuktigt av nattens kondens att det regnade invändigt i tältet. Emil vaknade såklart när jag for upp med Alexander och samtidigt vrålade till Anders att vakna.
Cirkusen var med andra ord i full blom!
Jaha, hade Emil iaf smittat Alexander, eller var det ngt annat? Om Emil hade smittat så borde det ju inte vara så långdraget, eftersom Emil blev bra på bara några timmar?! Vi kände att vinog iaf skulle hem... Kul!
Alexander fick ligga på en luftmadrass i förtältet.
(Nä, jag tror jag gör en lång historia lite kortare istället....)
---
Alexander slutade inte kräkas...han mådde verkligen inte bra. Vi ville såklart inte åka hem. (och ja, nä vi var sååå naiva att vi inte trodde/hoppades att ingen annan skulle bli sjuk...) Då kom barnens mormor på att vi kunde ta in på hotell i västervik och liksom rida ut stormen.
Sagt och gjort, checkade in här
Nu var ju turen uppenbarligen inte på våran sida, så när Anders, Tobias och Emil var och handlade så började även Anders och Tobias må dåligt.
Väl på hotellet så blev det kräkfest på Anders och Tobias rum.
På mitt, Alexanders och Emils rum var det lite lugnare. Alexander hade typ 40 grader i temp och var rätt så loj. Blev en lugn och stillsam natt för oss tre.
Ny dag, nytt hopp....eller inte. Anders och Tobias mådde som man mår efter sviterna av en kräknatt.
Jag? jo, jag hade precis börjat må lite illa...
Klockan var 06.00 det var så fuktigt av nattens kondens att det regnade invändigt i tältet. Emil vaknade såklart när jag for upp med Alexander och samtidigt vrålade till Anders att vakna.
Cirkusen var med andra ord i full blom!
Jaha, hade Emil iaf smittat Alexander, eller var det ngt annat? Om Emil hade smittat så borde det ju inte vara så långdraget, eftersom Emil blev bra på bara några timmar?! Vi kände att vinog iaf skulle hem... Kul!
Alexander fick ligga på en luftmadrass i förtältet.
(Nä, jag tror jag gör en lång historia lite kortare istället....)
---
Alexander slutade inte kräkas...han mådde verkligen inte bra. Vi ville såklart inte åka hem. (och ja, nä vi var sååå naiva att vi inte trodde/hoppades att ingen annan skulle bli sjuk...) Då kom barnens mormor på att vi kunde ta in på hotell i västervik och liksom rida ut stormen.
Sagt och gjort, checkade in här
Nu var ju turen uppenbarligen inte på våran sida, så när Anders, Tobias och Emil var och handlade så började även Anders och Tobias må dåligt.
Väl på hotellet så blev det kräkfest på Anders och Tobias rum.
På mitt, Alexanders och Emils rum var det lite lugnare. Alexander hade typ 40 grader i temp och var rätt så loj. Blev en lugn och stillsam natt för oss tre.
Ny dag, nytt hopp....eller inte. Anders och Tobias mådde som man mår efter sviterna av en kräknatt.
Jag? jo, jag hade precis börjat må lite illa...
fredag, augusti 05, 2011
Living hell...
Ja, det som skulle vara en andra trevlig resa till västervik blev allt annat.
Kvällen innan vi ska åka så kräks Emil några gånger, sover sedan lungt hela natten och vaknar pigg, glad och go. Vi hade redan på kvällen bestämt oss för att inte åka, för vem åker och tältar med magsjuk unge?
Jag tog lång sovmorgon...
Eftersom Emil kräktes första natten förra tältvändan och så var det inget mer med det, ingen annan blev sjuk och han var pigg dagen efter, så trodde vi ju såklart att detta var av samma kaliber...Ack, så fel vi hade...
...och så beslutade vi oss för att ändå åka. Alla var ju friska, pigga och krya.
Vi kom iväg sent. Hade en trevlig bilresa ner. Upp med tält, handlade mat och käkade. Barnen lekte och bråkade, bråkade och lekte.
Till slut var det läggdags, allt var frid och fröjd. Jag vaknar flera gånger på natten och reagerar över att Alexander sover så oroligt och ligger och mantrar för mig själv: snälla var inte kissnödig, var inte kissnödig... då själva tanken på att väcka Emil för att gå upp med Alexander och kissa gjorde mig alldeles matt...
om ändå...
Helt plötsligt sätter sig Alexander käpprätt upp och skriker: - Jag måste kräkas!
forts följer...
Kvällen innan vi ska åka så kräks Emil några gånger, sover sedan lungt hela natten och vaknar pigg, glad och go. Vi hade redan på kvällen bestämt oss för att inte åka, för vem åker och tältar med magsjuk unge?
Jag tog lång sovmorgon...
Eftersom Emil kräktes första natten förra tältvändan och så var det inget mer med det, ingen annan blev sjuk och han var pigg dagen efter, så trodde vi ju såklart att detta var av samma kaliber...Ack, så fel vi hade...
...och så beslutade vi oss för att ändå åka. Alla var ju friska, pigga och krya.
Vi kom iväg sent. Hade en trevlig bilresa ner. Upp med tält, handlade mat och käkade. Barnen lekte och bråkade, bråkade och lekte.
Till slut var det läggdags, allt var frid och fröjd. Jag vaknar flera gånger på natten och reagerar över att Alexander sover så oroligt och ligger och mantrar för mig själv: snälla var inte kissnödig, var inte kissnödig... då själva tanken på att väcka Emil för att gå upp med Alexander och kissa gjorde mig alldeles matt...
om ändå...
Helt plötsligt sätter sig Alexander käpprätt upp och skriker: - Jag måste kräkas!
forts följer...
torsdag, augusti 04, 2011
fredag, juli 29, 2011
måndag, juli 25, 2011
Ibland undrar man ...
Igårkväll när jag gick och la mig så vaknade Emil och han visade tydliga tecken på att ha ont i magen, det körde och pruttade och jag insåg att han inte skött magen under dagen. Efter ett tag så insåg jag att det troligen inte skulle bli ngn sömn utan att han fick hjälp, så upp och gav honom ett microlax, som förvisso inte gav så mkt utdelning. Dock så lugnande han ned sig och vi somnade till slut.
Imorse gick vi upp som vanligt, käkade välling som vanligt, bajsade som vanligt...eeeehhhh inte som vanligt. Emil bajsade nämligen svart. KOLSVART!
Funderade lite över det, gogglade lite...tänkte: Jag avvaktar. Under dagen så har det varit som vanligt. Åt förvisso knappt lunch, men i övrigt bra. Är glad, äter och dricker, leker m.m Har ej ont i magen. Allt frid och fröjd med andra ord. Så bajsar han och ja, mkt riktigt. Svart igen... känns inte helt 100.
Allmäntillståndet är dock super så jag tänker att jag avvaktar lite till...men det finns alltid en gnagande känsla...
VAD är det jag missar?
(Med tanke på Alexanders blodiga avföringar vid 11 mån som visade sig vara invagination, vilket vi först inte alls fattade, så är man inte så stöddig alla gånger)
Jag drar på det ett bra tag, tänker att jag blir iaf alltid irriterad när jag ringer vårdguiden. Linda kan bättre själv... ;-)
Men till slut så ringer jag iaf:
Får först prata med syster 1: hon anser att det är bra att han mår bra, men när man är så liten och har upprepade svarta avföringar så ska det kollas upp och alternativet är akuten, ALB där det finns kirurg. Jag tvekar, säger att jag egentligen inte är orolig, vill bara ha en second opinion, är det ngt jag missar?
När hon hör min tvekan så vill hon att jag ska prata med ytterligare en sjuksköterska, ok?!
När syster 2 svarar så tar samtalet en helt annan vändning. Denna människa börjar med högläsning från vad syster 1 har dokumenterat:
"14 månader, förstoppad, ont i magen i natt, fått microlax, äter och dricker, pigg och glad. Ja, det är inget fel på honom. Det är bara att avvakta"
Detta säger hon alltså i ett andetag, jag får inte en syl i vädret. ööhhh...jaha, får jag ur mig då samtalet så kolosalt ändrade inrikting. Hon fortsätter: Barn kan ha varierande färg på sin avföring, det kan vara gult, brunt, grönt, svart...och så börjar hon med högläsning från deras "metodbok"...
Till slut får jag ur mig att stämmer det där verkligen in på lite större barn, han är ändå 14 månader.
Jaaadå! (det gjorde det minnsan)
Förrsten hur gammal sa du att han var?
14 månder svarar jag och det är ungefär HÄR som jag börjar tappa humöret!
Hon fortsätter: vi ska se här vad de säger mer...
säger vem? undrar jag
(jag hör att hon blir lite osäker och börjar svamla lite, men hon t-ä-n-k-e-r inte släppa sin hånfulla attityd)
Ja, alltså de som har skrivit våra metodböcker, de råd som vi har att ge ut...jag vet inte exakt VAD de heter.
Nä...nu var det kanske inte precis det jag menade heller.
Ja, du får ta dig till bvc imorgon.
Ja, fast det känns kanske inte så nödvändigt, för jag jobbar på bvc.
Jaha, jaha....ja vart ska vi skicka dig då om du inte vill gå till bvc....(dryg som fan är hon!)(varför ska hon skicka mig ngnstans om nu allt är så djävla normalt)
JAg frågar igen, så du menar alltså att det är fullt normalt för en 14-mån att ha upprepad svart avföring. Varpå hon såklart upprepar det hon redan har sagt, lite irriterad förklarar hon för mig att: jag läste ju precis det högt för dig.
Jo, jag hörde det...
Ja, avföringens färg kan förändras om man tex äter järn.
Ja, jag VET det men nu äter ju INTE han järn!
Ja, järn eller blodpudding bla bla bla
Ja, jag VET det med, men nu är det ju ändå så att han INTE har ätit något av dessa saker.
Ja, det är fortfarande inte fara. Det är bara att avvakta.
Och då undrar jag i mitt stilla sinne: HUR FAN KAN HON VETA DET!
Hon avslutar raskt med att: det är bara att avvakta, så ska du se att avföringen ändrar färg tills imorgon..
(jag är mållös...och tänker att om jag kan ta ditt namn så ska jag höra av mig till dig personligen om allt inte är som det ska...)
...och gör den inte det så får du höra av dig igen ...
Jag tackar för hjälpen och lägger på.
Nu är det ju så tack och lov att jag ÄR INTE orolig. Jag blev bara så sjukt paff över att det skiljde så otroligt från vad syster 1 till vad syster 2 sa. Egentligen är jag mer inne på systers 2 linje: att det är ingen fara. Allmäntillsåndet är bra. Men att avföringen ändrar färg hos barn. Absolut. På små barn. Inte barn som äter vanligt kost. Dessutsom att så hårdnackat vidhålla att det är normalt och att det kan bli så av viss kost, men totalt ignorera det faktum att han inte ÄTIT sådant kost. Det är djävligt oproffsionellt. Det som irriterar mig mest är att jag inte fann mig under samtalet utan bara totalt lät mig bli helt överkörd som en hipsig morsa. Det ligger nämligen inte riktigt för mig....
Imorse gick vi upp som vanligt, käkade välling som vanligt, bajsade som vanligt...eeeehhhh inte som vanligt. Emil bajsade nämligen svart. KOLSVART!
Funderade lite över det, gogglade lite...tänkte: Jag avvaktar. Under dagen så har det varit som vanligt. Åt förvisso knappt lunch, men i övrigt bra. Är glad, äter och dricker, leker m.m Har ej ont i magen. Allt frid och fröjd med andra ord. Så bajsar han och ja, mkt riktigt. Svart igen... känns inte helt 100.
Allmäntillståndet är dock super så jag tänker att jag avvaktar lite till...men det finns alltid en gnagande känsla...
VAD är det jag missar?
(Med tanke på Alexanders blodiga avföringar vid 11 mån som visade sig vara invagination, vilket vi först inte alls fattade, så är man inte så stöddig alla gånger)
Jag drar på det ett bra tag, tänker att jag blir iaf alltid irriterad när jag ringer vårdguiden. Linda kan bättre själv... ;-)
Men till slut så ringer jag iaf:
Får först prata med syster 1: hon anser att det är bra att han mår bra, men när man är så liten och har upprepade svarta avföringar så ska det kollas upp och alternativet är akuten, ALB där det finns kirurg. Jag tvekar, säger att jag egentligen inte är orolig, vill bara ha en second opinion, är det ngt jag missar?
När hon hör min tvekan så vill hon att jag ska prata med ytterligare en sjuksköterska, ok?!
När syster 2 svarar så tar samtalet en helt annan vändning. Denna människa börjar med högläsning från vad syster 1 har dokumenterat:
"14 månader, förstoppad, ont i magen i natt, fått microlax, äter och dricker, pigg och glad. Ja, det är inget fel på honom. Det är bara att avvakta"
Detta säger hon alltså i ett andetag, jag får inte en syl i vädret. ööhhh...jaha, får jag ur mig då samtalet så kolosalt ändrade inrikting. Hon fortsätter: Barn kan ha varierande färg på sin avföring, det kan vara gult, brunt, grönt, svart...och så börjar hon med högläsning från deras "metodbok"...
Till slut får jag ur mig att stämmer det där verkligen in på lite större barn, han är ändå 14 månader.
Jaaadå! (det gjorde det minnsan)
Förrsten hur gammal sa du att han var?
14 månder svarar jag och det är ungefär HÄR som jag börjar tappa humöret!
Hon fortsätter: vi ska se här vad de säger mer...
säger vem? undrar jag
(jag hör att hon blir lite osäker och börjar svamla lite, men hon t-ä-n-k-e-r inte släppa sin hånfulla attityd)
Ja, alltså de som har skrivit våra metodböcker, de råd som vi har att ge ut...jag vet inte exakt VAD de heter.
Nä...nu var det kanske inte precis det jag menade heller.
Ja, du får ta dig till bvc imorgon.
Ja, fast det känns kanske inte så nödvändigt, för jag jobbar på bvc.
Jaha, jaha....ja vart ska vi skicka dig då om du inte vill gå till bvc....(dryg som fan är hon!)(varför ska hon skicka mig ngnstans om nu allt är så djävla normalt)
JAg frågar igen, så du menar alltså att det är fullt normalt för en 14-mån att ha upprepad svart avföring. Varpå hon såklart upprepar det hon redan har sagt, lite irriterad förklarar hon för mig att: jag läste ju precis det högt för dig.
Jo, jag hörde det...
Ja, avföringens färg kan förändras om man tex äter järn.
Ja, jag VET det men nu äter ju INTE han järn!
Ja, järn eller blodpudding bla bla bla
Ja, jag VET det med, men nu är det ju ändå så att han INTE har ätit något av dessa saker.
Ja, det är fortfarande inte fara. Det är bara att avvakta.
Och då undrar jag i mitt stilla sinne: HUR FAN KAN HON VETA DET!
Hon avslutar raskt med att: det är bara att avvakta, så ska du se att avföringen ändrar färg tills imorgon..
(jag är mållös...och tänker att om jag kan ta ditt namn så ska jag höra av mig till dig personligen om allt inte är som det ska...)
...och gör den inte det så får du höra av dig igen ...
Jag tackar för hjälpen och lägger på.
Nu är det ju så tack och lov att jag ÄR INTE orolig. Jag blev bara så sjukt paff över att det skiljde så otroligt från vad syster 1 till vad syster 2 sa. Egentligen är jag mer inne på systers 2 linje: att det är ingen fara. Allmäntillsåndet är bra. Men att avföringen ändrar färg hos barn. Absolut. På små barn. Inte barn som äter vanligt kost. Dessutsom att så hårdnackat vidhålla att det är normalt och att det kan bli så av viss kost, men totalt ignorera det faktum att han inte ÄTIT sådant kost. Det är djävligt oproffsionellt. Det som irriterar mig mest är att jag inte fann mig under samtalet utan bara totalt lät mig bli helt överkörd som en hipsig morsa. Det ligger nämligen inte riktigt för mig....
torsdag, juli 21, 2011
Nenning
Ma, Maaa, Ma är det första Emil säger på morgonen när vi klivit upp. Det betyder: Mat!
Nenning, nenning...säger han och ser överlycklig ut när man blandar till frukostvällingen.
Imorse ropade jag på Anders, direkt hör man Emil: Annneee, annnneee
Nenning, nenning...säger han och ser överlycklig ut när man blandar till frukostvällingen.
Imorse ropade jag på Anders, direkt hör man Emil: Annneee, annnneee
Städdag
Idag tog vi paus i hus snickrandet och storstädade istället. Trist, men välbehövligt. Passade bra en regnign dag som denna.
Annars går det bra, Anders och farfar Kalle bytte fönster i Emils och Tobias rum igår, under tiden tog jag barnen och åkte till Kaananbadet. Bra arbetsfördelning om du frågar mig!
Imorgon blir det bygga ställning och byta panelen på övervåningen.
Sen är det inte så mkt kvar.
Emil har (tyvärr) lärt sig klättra upp i soffan. Det hade ju inte gjort så mkt om han bara hade vett att sitta ned, men det har han inte... han far som ett yrväder i soffan, står bordet nära så passar han på att klättra upp och sätta sig en sväng på det med...
Pga detta (och diverse annat hyss han hittar på) så får Emil en del tillsägelser och ordet: NEJ, hörs en del här omkring och herre min gud, vilka reaktioner.
Först ser han jättetrumpen ut och man ser att han I.N.T.E är nöjd. Så testar han en gång till, får ett nej till och då brakar det lös,
SOM den ungen kan skrika!!
Annars går det bra, Anders och farfar Kalle bytte fönster i Emils och Tobias rum igår, under tiden tog jag barnen och åkte till Kaananbadet. Bra arbetsfördelning om du frågar mig!
Imorgon blir det bygga ställning och byta panelen på övervåningen.
Sen är det inte så mkt kvar.
Emil har (tyvärr) lärt sig klättra upp i soffan. Det hade ju inte gjort så mkt om han bara hade vett att sitta ned, men det har han inte... han far som ett yrväder i soffan, står bordet nära så passar han på att klättra upp och sätta sig en sväng på det med...
Pga detta (och diverse annat hyss han hittar på) så får Emil en del tillsägelser och ordet: NEJ, hörs en del här omkring och herre min gud, vilka reaktioner.
Först ser han jättetrumpen ut och man ser att han I.N.T.E är nöjd. Så testar han en gång till, får ett nej till och då brakar det lös,
SOM den ungen kan skrika!!
måndag, juli 18, 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)