På sluttampen så skulle Tobias hälla ut vattnet i hinken, detta skulle tydligen promp hällas ut i mälaren och inte på backen där han stod.
Jag stod med ett metspö och krok i ena handen och vagnen med Emil i, i andra handen på klipphällarna.
- Anders, hinken är i vattnet!
1½ sekund senare:
- ANDERS!!!!! TOBIAS ÄR I VATTNET!!!!
Tobias låg med vatten upp till midjan och skrek hjälp som en stucken gris. Paniken genomsyrade både blicken och rösten. Anders var snabbt framme och fiskade upp våran lilla vinterbadare. Dyngsur och rätt så chokad, satt han och skrattade när jag började klä av både honom och mig för att få på honom lite torra kläder.
Snacka om att jag var glad att jag hade långkallingar på mig.
Till slut hade han: mina långkallingar och min tröja, min väst och sin jacka över västen och till slut Anders strumpor...(Jag tror jag frös mer än honom till slut)
