Jodå, mkt riktigt. Lagom till att de andra började pigga på sig så blev såklart jag sjuk. Jag höll mig på fötter till ca 11, då Anders fick ta över. Jag bäddade ned mig på hotelrummet och mådde illa, frossade och sov mig igenom resten av dagen.
Vid 19-tiden på kvällen mådde även jag lite bättre och vi tog en liten kort promenad hela familjen på kajen i Västervik. Sen gick vi till hotellet och sov.
Nästa dag mådde alla bra! Vi åt hotellfrukost, checkade ut, åkte till campingen och kollade att tältet stod kvar. Vi hade en trevlig dag, badade och hade det skönt vid tältet i solen. Blåste upp alla madrasser och bäddade igen, eftersom vi redan hunnit packa dem. Så gick vi och åt middag ute för att fira att vi var friska....
... ca 30 minuter efter avslutad middag så började det igen för två av oss...fast i andra änden om man säger så...
Vi beslutade raskt att om det inte gav med sig per omgående så var hemresan ett faktum dagen efter...
Dagen efter vaknar vi och allt är frid och fröjd...konstaterar att det inte är magsjukan som taget ett varv nummer två utan snarare ovana och känsliga magar det handlar om. Vi har nu hunnit komma till torsdag (vi åkte ned söndag och blev sjuka på måndagsmorgonen...)
vi bestämmer oss för att nu får det vara nog! Vi fattar beslut om att åka hem på kvällen. Sagt och gjort: Anders går ut och går med Emil som får sova, medans jag och grabbarna går till luftkuddeladet och hoppar järnet i en timme, för att sedan fortsätta till minigolfbanan och kör ett race där... Tillbaka till tältet och äta lunch (går bra), och så vidare till badet, med vattenruschbanor som jag och de stora barnen åker.. Helkul!
När orken tagit slut så går vi och packar ihop tält m.m. Kl är dags för middag och vi bestämmer oss för att äta en sista middag ute innan vi åker hem. Hela dagen har varit bra, vi har ätit både frukost och lunch utan problem.
Utan att nämna detaljer, så funkar det inte....toaletten besöks 10 minuter efter avslutad middag. Trots allt blev det en ganska lugn hemresa, ett akutstopp i söderköping när Alexander helt plötsligt fick sådant magknip att han bara satt och vrålade i bilen...
Behöver jag säga att vi inte kommer tälta nästa år...