God morgon

På vägen till jobbet idag så fick jag syn på denna regnbåge:

Annars då?
Jag har nästan glömt att jag har en blogg. Skulle lägga upp en film på min underbara 16-månaders hemma, men då har telefonen valt att slarva bort filmen, får se om det går att lösa. Tappade orken bara en aning..

I fredags var jag och Erika ute och käkade middag och uppdaterade varandra på våra liv...
I söndags var det simskola för Tobias och Alexander.
I måndags var jag och mamma och käkade middag och gick på bio: Bridesmaides. :-D
I går jobbade jag..(ja, jag jobbade i måndags med..)
I dag jobbar jag...
I morgon jobbar jag...
och på fredag....
Taaadaaaa....
såååå...





jobbar jag.

På fredag kommer barnens farmor med tillhörande Stålfarfar och äter middag.
Tobias smiter iväg på sitt första disco i skolan...(med sin mamma i släptåg...iaf en liten stund...)
Jag kan inte bestämma mig för om jag ska göra:
1. Ananaspaj eller
2. Key lime paj till efterrätt...

På Lördag kommer mormor och tar hand om barnen och jag och maken ska gå på "Riktiga män" på maximteatern. Innan ska vi gå ut och käka middag. *Ser fram emot*

På söndag är det simskola... sen är det måndag och då....

ja just det: jobbar jag!
Around, around we go....

Jobbet

Ja, här sitter jag nu förtiden!

Besök på jobbet

Varit på jobbet, snackat och fikat. Lapar lite sol m några barnmorskor. En sväng till öf hann vi också med, nu är det bara hoppas vi inte blir sjuka...

Öppnis

Är på jobbet och hälsar på. Passar på leka lite på öf med.

Förändring?

Står i valet och kvalet...

Det är samma sak varje gång... varje gång jag är föräldraledig så förändrar jag mitt liv...och nu pratar jag om mitt jobbliv, alltså.

Finns så mkt som jag är supernöjd med på jobbet, men de sakerna jag inte är nöjd med (och det är egentligen inte småpotatis) är jag VERKLIGEN inte nöjd med.

Jag var en person när jag började det där jobbet, ändrade mig snabbt för att kunna jobba kvar och nu, 1 år in på föräldraledigheten med en hel del distans, en nyvunnen insikt om att jag inte är mig själv på jobbet... får mig att undra om jag överhuvudtaget ska kunna gå tillbaka till det där stället.